Fick en förfrågan att skriva något om mina personliga erfarenheter av Gud, visst kan jag göra det. Jag är inte från någon kristen familj och jag har hittils haft ett mycket lyckligt liv utan några större katastrofer. Första gången jag läste något ur bibeln var på en liten tavla min farmor hade vid sing säng:
"Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar." Jes 55:8-9
Då visste jag ingenting om vem den där Jes (Jesaja) var och inte heller hur mycket dessa ord och Bibeln skulle komma att betyda för mig. Jag var 7 år och tyckte det var fantastiskt...här var altså någon som hade större planer för mitt liv än jag själv kunde tänka ut.
Det var som en första förälskelse och Gud påminner mig då och då om dessa ord...orden i sig och vad de betyder är viktiga men det blir också en påminnelse om Guds kärlek, att han har älskat mig först, han kom och sa något om sig själv innan jag tänkte på att vända mig till honom.
För några år sedan var jag arbetslös och på sommaren var jag på en kristen konferens och fick där förbön för att sitationen skulle lösas, man får ju passa på när det erbjuds, när bönen var beden sa mannen att han fått en hälsning som han trodde var från Gud till mig. -jasså sa jag, vad då? -"Mina tankar är inte era tankar och era vägar är inte mina vägar..."Jes 55:8-9
De orden kommer alltid vara speciella för mig, som ett kärleksbrev man plockar fram och läser igen och igen.....och dessutom får skickat till sig lite då och då som en påminnelse.